tenstaidubai

det brast, nu just nu när jag sitter här första gången jag är ensam hemma under hela tiden jag bott i det här landet. Första första gången ingen är nära mig, första gången ingen kan ställa upp för mig händer det. Jag har dig frida min underbara ängel som jag vet alltid ställer upp jag ringer bara ett samtal sen lugnar du ner mig, underbar är du gumman du är bäst. jag älskar dig.


Det bara kom som en vind, jag fick panik och började gråta.. panikattacken slog som aldrig förr och jag fick knappt någon luft. Det tog mig 20 minuter tills jag kunde prata och få tag i telefonen och ringa till frida. Det är bättre nu men jag måste skriva av mig, jag bryr mig inte om ni tycker att det är dumt av mig att skriva det här, det får mig att må bra. Jag har aldrig skrivit om det eller pratat om det med någon, jag har försökt att förtränga det men nu gick det inte längre, det var som om verkligheten slog mig med den hårdaste boxen någonsin.

Jag gråter, hela tiden tårarna rinner men jag kan andas, det går inte att sluta gråta jag försöker hela tiden.

Jens Stockhaus, min prins, min fisk min första kärlek och min speciella vän. Jag kommer aldrig glömma första sommaren jag träffade dig när vi bara vara 12 år gammla, du smetade tandkräm i håret på mig precis som den snorungen du var och alltid gjorde knäppa saker. Precis som en 5 åring skulle kasta sand på en tjej för att säga "jag tycker om dig" när vi tina skjutsade oss på cykeln genom hela stan och du bara satt där helt nöjd bakom mig och försökte leka cool. Vi hängde ihop hela sommaren varje dag, du kom alltid släpandes med dina adidastofflor och stora strumpor på gatan där jag bodde och jag kunde se dig när jag tittade ut på gatan från fönstret. Sån liten skitunge var du men ändå alldeles underbar. Kommer aldrig glömma när du kom hem till mig me fanta exotiska frukter när den precis var ny och hade med dig en riddares historia, vi låg i min soffa på slottsgatan och kolla på den som ett gammalt par.
Jag flyttade till lillån och vi tappade kontakten, sen träffade jag dig av en slump på järntorget när jag precis hade börjat 9an, lika söt som alltid var du men lika jävlig i blicken som vanligt. Du sa att du aldrig hade glömmt mig och ville ha mig igen, jag skrattade och tänkte att jag inte var 12 år längre och att jag gått vidare, men nej så fel jag hade. Kommer aldrig glömma den stora blombuketten jag fick när jag fyllde år där det stog "grattis på födelsedagen, jag älskar dig för alltid DIN fisk" min fisk min lilla guldfisk ifrån tom och jerry med dina stora läppar. Hur du hade tankat ner spiderman 2 till mig och tog hem mig till dig för första gången bara för att du visste att jag älskade spiderman. Alla fredagar hemma hos dig vi sprang runt och lyssnade på ken ring och lekte gangsters. Alla dumheter vi gjorde när ingen såg, när du var så full och skrek att "vi älskar strumpan" med dina fula strumpor med ormar på. Alla filmer jag har på dig när du fular dig som jag och jossan tittade på 24/7 bara för att vi skrattade ihjäl oss. FÖRSTA gången du såg mig överhuvudtaget när du frågade mig och tessan om vi hade ätit tittsås! allt du gjort får mig att le, nästan allt. det finns så mycket minnen att jag inte ens kan tänka på allt utan att börja skratta.

När allt gick vidare alla torska på allt ville jag gå vidare, jag ville lyckas med mitt liv. Hade inte sett dig på sååå länge när du helt plötsligt bara gick förbi mig på stan, jag fick en hjärtattack och var tvungen att springa och gömma mig, sen gick jag efter och hälsade på dig och var sååå glad över att se dig. Vi fortsatte träffas några gånger och när du träffade tessan och bad om förlåt för allt som hänt.. jag kommer ihåg exakt vad hon sa "säg inte förlåt jens, det gör ingenting, det viktigaste för mig är att du ser ut o må så bra" du såg ju ut att må så bra, jag trodde verkligen du hade börjat om på nått, dragit ifrån all den där skiten. och när du sa till mig "erica jag behöver en stabil tjej att luta mig mot" jag tänkte bara på mig själv, varför ställde jag inte upp för dig? varför sa jag inte bara att jag alltid finns här för dig och offrar allt för dig? varför tänkte jag bara på mig själv och gick vidare?

det gick ett år, var på väg till satin för att träffa john och gå ut och ha kul när jag träffade dina bröder på väg dit som sa HEEEEEJ ERICA och jag var så full och sa var e jens var e jens? för jag hade hört att du kommit ut.. dom sa att du var på mitt andra hem, följ med och träffa honom? nej jag kan inte svika john tänkte jag, och gick till satin och hade förmodligen skit roligt som vanligt. Sen så ligger jag och sover på måndagen, har planerat lite för att flytta hit till dubai när min telefon vibrerar sönder, jag blir som vanligt skitsur över att någon stör mig när jag sover. Men sen svarar jag bara ööööö

erica det har hänt en hemsk sak, dom hittade jens död imorse.

mitt hjärta stannade, jag minns inte ens om jag sa hejdå. jag ställde mig upp gick raka vägen upp till mamma kastade mig i hennes famn och började skrika och gråta, jag var mer arg än ledsen, mer panik än sorg. jag fattade ingenting, jag grät i 10 min sen torkade jag tårarna och gick ner i mitt rum igen, satt där i en halvtimma och funderade på om jag skulle jobba eller inte? Jag gick aldrig mer till jobbet.. För mig var du inte död, för mig låg du med en överdos med massa apparater och skulle vakna, du skulle vakna jag var helt säker på det.

Jag flyttade hit, har nästan aldrig ens nämnt ditt namn, jag tänker på dig varje natt, varje morgon minst 10 gånger om dagen, du berörde mig så mycket, du berörde min familj och mina vänner. På både negativa sätt och positiva, men innerst inne hade du det största hjärtat av alla. Du var en sån underbar och fantastisk person att inte ord kan förklara hur mycket jag älskade dig när jag var kär i dig, eller hur mycket jag älskar dig som person och hur mycket jag önskar att du fanns i livet.

Jag vet nu att du är lycklig, du känner ingen skam, skyldighet du har inte ångest över gammalt skit, du är lycklig nu. Jag önskar verkligen att du ser mig ibland och blir stolt över hur jag har gått från till att vara. Hur jag har utvecklats som person och vad jag gör. Jag vet att du har tittat på mig ibland och tänkt exakt såhär "fan vilken tjej asså hon bara flyttade dit helt själv" Jag hör din röst säga det.. Jag kan se dig stå framför mig med ditt leende som ingen annan har, jag kan höra ditt fantastiska skratt.

Jag sitter och lyssnar på din låt nu bob marley och lauren hll - turn your lights down low. Det är din låt, den är bara din.

Jag är tom på ord nu, jag måste bara sätta mig nu och försöka tänka på hur bra du har det och på hur bra du mår, men jag glömmer dig aldrig jag slutar aldrig älska dig och jag bryr mig int om någon gammalt, jag minns bara dom fina stunderna som vi haft, och tänker på hur glad jag är att du fanns i mitt liv i nästan 8 år.


Jens Stockhaus 890530-090406